Som slutet på en film kan man säga att en begravning är. Det är då man ska höra på eftertexterna och ta sig en tid att reflektera över det liv so varit. De bra och mindre bra delarna. Personen som denne var när han eller hon levde. Det finns olika syn på saken ju eftersom alla har olika uppfattningar och erfarenhet av en människa ju.
Men när en dag för vila är att inträffa så ska man nog ta fram de mest positiva man kan komma på för att sakna med en sorts inre glädje ändå över att ha fått chansen att ha personen i sitt liv. Om så för en kort stund bara. En film kan också avslutas med musik som livet gör här i kyrkan. Man följer den till slutet, talar om den och kanske sen kan med tiden gå vidare och se andra filmer. Komma ihåg vad det var man sett och varit med om men inte sluta kolla på film eller hur?